Synnerligen tänkvärt.

En Aisopos fabel

Det var en gång en far och en son som skulle från en stad till en annan, med sig hade de sin åsna.
På vägen var de tvungna att passera några byar. Men när de gick igenom den första byn märkte de hur folk började prata om dem, de sa: ”Titta vilka galningar, de har en åsna men ingen av dem rider på den!”.

Så pappan satte pojken på åsnan och gick vidare. När de vandrade genom nästa by hörde de männen i byn säga: ”Titta vilken elak pojke, han rider på åsnan medan den stackars gamla mannen får gå!”. Så fadern och sonen bytte plats innan de fortsatte sin resa.

När de passerade den tredje byn sa kvinnorna som bodde där: ”Titta vilken elak farbror, han rider på åsnan medan den stackars lilla gossen får gå!”. Pojken satte sig därför bakom pappan på åsnan och tänkte att nu fanns väl ändå inget som folk kunde klaga på.

Men när de red genom den fjärde och näst sista byn började folk säga: ”Titta vilka elaka människor, de rider två personer på den stackars lilla åsnan!”.

Pappan fick nu nog, de hoppade av åsnan och så bar de åsnan genom den sista byn. Där skrattade byborna & sa: ”Se, vilka dårar som bär på en åsna!”

Strax efter det kom de fram till en bro som de måste passera för att komma fram till slutmålet. När åsnan såg vatten under sig så började den sparka och de tappade greppet om åsnan, som föll ner i vattnet och druknade.

Behaga alla så behagar du ingen…