Tittis reflektioner.

Så fick jag då besöka Khao Lak, som jag funderat så mycket på.
Har läst både Malin Sävstams "När livet stannar" ( bodde på Ayara Villas )
och Charlotta Ölanders "....Och himlen var oskyldigt blå ( bodde på South Sea Pakarang ).
Mer än en gång har jag läst böckerna.
Många är de livsöden jag följt via media och internet.
Önskar  jag fått uppleva Khao Lak före tsunamin.
Förstår att det såg så annorlunda ut då med bungalows vid stranden och mysiga
små restauranter.
Nu är hela strandlinjen förändrad, på en del ställen finns nästan ingen strand.
Stora lyxiga hotellkomplex har byggts som blockerar.
Det kändes i alla fall bra att vara där på minnesdagen 26 december och få hedra och tänka på de som miste livet där, och alla deras anhöriga.
Thailändarna är otroliga, så många miste allt de ägde, men har kämpat för att komma på
fötter igen.
Tänk vad de hjälpte många nödställda  svenskar, ja andra nationaliteter också.
Aldrig ska jag glömma 26 december 2004.

"Vid en snäckbesållad havsstrand står en port av rosor tunga,
där i vila multna vraken och de trötta män få ro.
Aldrig hörda höga sånger likt fiolers ekon sjunga
under valv där evigt unga barn av saligheten bo."